Kaninen i hatten

Jag har aldrig varit någon mästare på trolleri. När jag var barn hade jag visserligen en fejkad kortlek med bara spader-ess och en liten ask där man kunde lägga ett mynt i ena ändan och när man tog ut innehållet på andra sidan så var myntet – vips! – försvunnet. Men längre än så har min bana som illusionist inte tagit mig. Kanske för att jag tyckte att det var så roligt att efteråt berätta för min publik hur trolleritricken gick till. Därför är det ett vågstycke, det som jag nu tänker ge mig in på. Jag har nämligen bestämt mig för att trolla bort hela förlagsbranschen.

Det pågår för tillfället en mycket spännande diskussion om bokens framtid och jag har i ett tidigare inlägg sammanfattat några andra bloggares syn på ämnet. Jag har även tipsat om att diskussionen finns än mer utvidgad i kommentarerna till inläggen. Det är vansinnigt lärorikt att läsa alla dessa texter. Ingen är förstås expert på framtiden, men tillsammans kanske vi kan få en försmak av den, genom de samtal som förs.

Något som har nämnts i förbigående (t ex av Johanna Ögren och mymlan) är att bokförlagen måhända kommer att förlora sin betydelse i framtiden. Kanske kommer de att försvinna helt? I takt med att böcker digitaliseras och författare själva blir aktiva på nätet kommer det att bli enklare att sprida litteratur utan hjälp av bokförlagen. I en situation där alla böcker är tillgängliga genom bara några få klick kan man fråga sig om det behövs några mellanhänder. De två största av dessa mellanhänder är i nuläget bokhandlarna och bokförlagen. De förstnämnda utgör ämne för en egen diskussion – och jag har varit inne på den lite grand i en kommentar – så vi koncentrerar oss nu på bokförlagens roll i framtiden. Och när jag säger framtiden, då menar jag verkligen Framtiden, dvs den där med stort F som inte ligger bara något år framåt, utan som lär dröja i alla fall ett eller två decennier.

Simsalabim, nu befinner vi oss i Framtiden! Och simsalabim, nu trollar vi bort hela förlagsbranschen! Bättre än kaninen i hatten, va? Det finns inte längre några bokförlag. Men bokvärlden dör förstås inte för det – det finns mängder av skrivande personer och ännu fler läsare. Låt oss säga att jag i denna Framtid är en sådan skrivande person. Eftersom det inte längre finns några bokförlag så behöver jag inte oroa mig för att bli refuserad. I samma stund som jag laddar upp mitt romanmanus på storabokhandelssajten.com så har jag publicerat min bok. Och kan sålunda benämna mig författare. Att vara författare är förstås inget unikt numera – många i min bekantskapskrets är författare. Ja, nästan alla när jag tänker efter. Att ladda upp en text till storabokhandelssajten.com är så extremt enkelt och några krav ställs inte. Nu väntar jag bara på att romanen kommer att sälja också.

En del av mina författarkollegor i Framtiden har insett att de behöver viss hjälp med korrekturläsning. Så de anlitar en korrläsare och betalar några tusenlappar för det jobbet. Okej, det svider på bankkontot, men det kan ändå vara värt det. Har man lagt ned ett år på skrivandet så gör de tusenlapparna varken till eller från.

Några andra författare har gått ett steg längre. De har förstått att ingen författare når särskilt långt utan en coach. Så är det för idrottsstjärnorna, så varför skulle inte en författare kunna ha det? En skicklig coach kan hjälpa till med att finslipa saker i berättandet, intrigen, språket – ja i princip alla bitar som just den här författaren behöver för att förbättra boken. Coachen får gärna också vara behjälplig med att dra upp riktlinjer för hur författaren och författarskapet ska utvecklas. Sådant är inte helt lätt att ha koll på alldeles själv och man behöver en kunnig samtalspartner som man verkligen kan lita på. Kanske behöver coachen egentligen vara två personer för att kunna hantera alla dessa saker.

Vissa av mina författarkollegor i Framtiden tror sig inte behöva den där coachen. Tills de inser att de mest säljande författarna faktiskt allesammans har en sådan. Tyvärr kostar de bästa coacherna multum att anlita, de är oerhört eftertraktade. Det finns visserligen många coacher, men de flesta tar ändå rätt mycket betalt, så nu svider det på bankkontot igen.

Sådärja, nu ska väl boken sälja ändå. Allting är perfekt och den ligger där på storabokhandelssajten.com. I och för sig, borde jag göra lite reklam för boken? Så att läsarna hittar till just den bland de flera hundra tusen böcker på svenska som finns på sajten. Okej, hur gör jag då… Jag skriver lite om den på min blogg och i andra sociala medier jag deltar i. Bravo, jag tror banne mig att jag lyckades få tio exemplar sålda den vägen. Hoppas att ryktet sprider sig. Den kanske kommer att omnämnas på någon av de stora recensionssajterna? Förhoppningsvis kommer nättidningarna att skriva om den?

Jag önskar att jag kunde få lite hjälp – jag är ju bra på att skriva romaner, inte att hitta rätt bland alla möjligheter som står till buds på nätet. Som tur är finns det förstås konsulter inom sociala media som jag kan anlita. Tillbaka till bankkontot igen. Det är inte billigt att vara författare. Men visst, visst, om det bara är det som ligger mellan mig och framgången så är det väl värt det.

Jag har nu anlitat en korrläsare, en författarcoach och en konsult inom sociala media. Men hur gör de där författarna som ständigt lyckas hamna på förstasidan på storabokhandelssajten.com och som ingår i diverse säljkampanjer? Aha, de har tydligen hjälp av en förhandlare som fixar och trixar så att själva försäljningen ska bli så maximerad som möjligt. Och som i sin tur jobbar med en ekonom som ser till att alla försäljningspengar hamnar i författarens ficka. Dvs utöver arvodena till förhandlaren och ekonomen.

För mig som författare i Framtiden är det väldigt skönt att alla de här personerna finns, även om samordningen dem emellan kunde ha varit bättre. Jag tycker att jag ägnar mer tid åt att få de anlitade konsulterna att samarbeta än tid åt det som jag egentligen är bra på, nämligen att skriva. Ja, man önskar ibland att det fanns företag som kunde erbjuda en samlad tjänst istället. Med korrläsning, coachning (sådant som förläggare och redaktörer gjorde förr), kunskap om sociala media (tidigare gick det under beteckningen PR och marknadsföring), försäljningskunniga förhandlare och ekonomfolk. Att anlita ett sådant företag blir förstås inte billigt, jag måste ju själv lägga ut alla pengarna innan jag ens vet om min bok kommer att bli en framgång.

Det är i sådana lägen jag önskar att det fanns företag som kunde jobba på exakt samma sätt som ovanstående, men som samtidigt är beredda att ta den ekonomiska risken. Självklart skulle de få ta en del av den eventuella vinsten, det är inte mer än rättvist. Jag har ju sett hur mycket det faktiskt kostar att förvandla mitt manus till en riktigt bra och lättsåld bok.

Men om företaget ska ta den ekonomiska risken så lär de välja sina klienter med omsorg. De kommer inte att anta alla som skrivit ett manus, utan bara sådana som de tror i förlängningen kan generera tillräckligt mycket pengar för att täcka upp för de risker som de tar totalt.

Simsalabim! Där nutidens förlagsbransch förut fanns finns nu bara en vit kanin i en hatt. Men där borta, under skynket som det står Framtiden på – ”se här, gott folk, inga speglar, inga dolda mekanismer!” – som genom trolleri, där finns Framtidens förlagsbransch! Nu i en ny kostym, men visst känner ni igen den? 

Och precis som när jag var liten pojke så har jag just presenterat hur hela tricket gick till. Så trollkarl blir jag nog aldrig. Behövs inte heller, eftersom jag tror att jag kommer stanna i förlagsbranschen i många decennier framåt.

Taggat som: författare, förläggare, framtidens bokförlag, korrläsare, redaktör, sociala media