I söndags skrev Per Gedin en mycket intressant artikel i Svenska Dagbladet om det rådande läget i svensk förlagsbransch. Per Gedin, som tidigare bl a varit förläggare inom Bonniers, är här starkt kritisk mot den fartblindhet som speciellt de stora förlagshusen drabbats av, där vinstmaximering har slagit ut klassiskt litterärt förläggande. Där uthålligheten med icke lönsamma författarskap blir kortare och kortare för varje år. Där utgivningsbesluten flyttats från förläggarna till marknadsavdelningen.
Henrik Alexandersson har kommenterat Gedins artikel och pekar på att samtidigt som de stora förlagen stirrar på siffrorna så öppnar det möjligheter för författarna och de allra minsta förlagen att nå ut – genom print-on-demand-böcker och eböcker. Även jag tror att det kommer ske en markant ökning av den typen av utgivning. Dock tror jag inte att det blir guld och gröna skogar för alla som ger sig in på det – det kommer krävas massiva insatser i sociala medier för att på ett kostnadseffektivt sätt nå ut och synas, speciellt om det blir ett myller av litteratur för läsarna att välja mellan. Och de som inte behärskar sociala medier kommer att få svårt att lyckas på annat sätt, konkurrensen kommer blir stenhård.
Kjell Åke Hansson ser ljust på den litterära sidan av problemet – bra böcker blir alltid utgivna – men är orolig för den monopolsituation som skapas när förlagen äger distributörer och återförsäljare. Något som ytterligare förstärks av att Konkurrensverket just nu granskar Bonnierförlagens köp av distributören Pocketgrossisten. Det ska bli intressant att följa denna granskning och vad som kommer ske på pocketmarknaden de närmaste åren. Självklart finns det en oro att de mindre förlagens pocketutgivning kommer att gå samma öde till mötes som drabbat många mindre tidskrifter i och med att distributören Tidsam ägs av de stora tidskriftsutgivningarna, bl a Bonniers.
Även Sölve Dahlgren har kommenterat Gedins artikel och han visar viss förståelse för storförlagens marknadsorientering. För egen del är jag inte det minsta förvånad att de stora förlagen har valt den här vägen. Steg för steg effektiviseras alla led i kedjan, vilket är ett måste när man är ett stort förlag. En sparad krona för varje såld bok blir sammantaget en jäkla massa kronor när man är av den storleken. Alla kostnader som en enskild utgiven bok innebär måste multipliceras med flera hundra. I det läget är det nog väldigt lätt att glömma bort innehållet i böckerna, att bara titta på de övergripande siffrorna.
Mitt i allt detta håller de stora förlagen på att förlora sin identitet. Per Gedin noterar att exempelvis Bonnierägda Wahlström & Widstrand decimeras i både personalstyrka och betydelse.
Mer och mer handlar förlagsverksamheten om dessa förbaskade siffror. Storförlagen blir än mer opersonliga. Det övergripande varumärket är det viktigaste.
Det är i just den här situationen som de mindre förlagen har ett gyllene läge. Bli personliga! Samtala med läsarna – och skapa ambassadörer! Jag skrev nyligen om hur vi på Piratförlaget jobbar med sociala medier och hela tiden ökar vårt engagemang på nätet – genom att kliva ned från podiet och samtala med läsarna på samma nivå, människor emellan. När förlaget släpper fram sina anställda och låter dem representera förlaget, det är då man skapar förtroende för förlaget. Eller på Facebookspråk: man ”gillar” förlaget. Den lojaliteten går inte att köpas.
För de stora förlagen är det här så gott som en omöjlighet. Det krävs en oerhört modig ledning för att låta medarbetarna samtala med läsarna i företagets namn. Hierarkin riskerar att ruckas. Trots att det inte handlar om något konstigare än motsvarigheten till ett vanligt telefonsamtal eller småpratet på en mässa.
De stora förlagen får kämpa med andra medel. De kanske ger sig in på PR-kampanjer inom sociala medier eller liknande mer kortsiktiga lösningar. Men den kommunicerande sociala medier-arenan lämnar storförlagen helt fri för de mindre förlag som är villiga att inta den.
{ 3 kommentarer… läs dem nedan ellerlägg till en }
Håller med dig om att de sociala medierna är en mycket bra plats för de mindre förlagen att synas. Där kan man som författare och förlag få kontakt med läsarna och ta del av vad de tycker om böckerna. Jag har bara varit aktiv på sociala medier sedan september 2009, men det har redan gett mig väldigt mycket positivt. Författare Kim M. Kimselius, Roslagstext förlag
Tack för att du länkade till mina funderingar. Jag tycker att din analys är klockren – det nya boklandskapet är en möjlighet för små snabbfotade förlag. I vissa fall rentav en-författar-förlag där författaren själv är den som styr och hyr in spetskompetens vid behov.
Ett mikroförlag som detta vågar prova saker som de stora aldrig skulle göra. De kan testa att lägga upp böcker för gratis nedladdning, e-böcker till riktigt lågt pris, oortodoxa samarbeten etc. Och framför allt kommer de riktigt nära läsaren på ett helt annat sätt.
Sedan tror jag att de mest framgångsrika mikroförlagen framöver kommer att få uppköpspropåer från Bonniers & Co. Frågan är dock om de vill bli uppköpta av/utgivna på ett storförlag om de väl lyckats bygga sin egen plattform?
Kim: Det man upptäcker när man som småföretagare väl vågar sig in i sociala medier är att det inte är så komplicerat. Det behövs inga expertkunskaper. Det är bara att agera på ett trevligt och naturligt sätt. Man ska känna till verktygen som står till buds, men i övrigt är det helt upp till en själv hur man vill använda dem.
Jag håller förresten just nu på att förbereda några kurstillfällen för småförlag i föreningen NOFF. Där kommer jag att ta upp många av de här frågorna och visa på enkla lösningar.
Kul att du känner att du har nytta av sociala medier!
Sölve: Det där med att få erbjudanden om att bli uppköpt funkar så olika på olika personer. Känner man att man har bra flow på sin egen rörelse så kanske man inte vill sälja. Men i slutänden är det väl som vanligt, att money talks.
{ 3 trackbacks }