Min barndom var fylld med småländska kluriga gubbar och gummor – Åsa-Nisse tillhörde de stående inslagen när SVT satte in regnmatinéer på sommarlovets mindre soliga dagar. Nu för tiden är han väl mest förpassad till TV4:s gryningssändningar, ungefär samtidigt som fåglarna utanför fönstret börjar kvittra.
När nu Åsa-Nisse till julen åter kommer på bio i Åsa-Nisse och det svarta guldet kan jag inte annat än se fram emot det. Jag vet att de gamla filmerna inte är så där oerhört bra i alla lägen, men det är nästan något som hör till. Kvaliteten på den nya filmen med Kjell Bergqvist som Åsa-Nisse och Michael Segerström som Klabbarparn spelar sålunda ingen roll.
Tydligen ska mycket kunna kännas igen från de gamla Åsa-Nisse-filmerna, även om det är i lätt moderniserad form. Något som jag är väldigt nyfiken på är om filmmakarna kommer hålla på traditionen med helt omotiverade musikinslag för att locka biobesökare. Många av dåtidens folkkära artister dök upp i Åsa-Nisse-filmerna och rev av ett nummer eller två.
Här nedan kan man skåda några exempel: Mona Wessman (ur Åsa-Nisse och den stora kalabaliken), Hootenanny Singers (ur Åsa-Nisse i raketform), Jokkmokks-Jokke (ur Åsa-Nisse i raketform) och Erna Groth (ur Åsa-Nisse på semester).
Huvudkaraktärerna själva sjöng ibland, även om det är skådespelerskan Astrid Bodins röst som hörs när Eulalia (Helga Brofeldt) sjunger. Men John Elfström sjunger själv och den tredje personen i ”Vid min cittra vill jag kvittra” är Bertil Boo.
Avslutningsvis ett helt underbart klipp från Åsa-Nisse på hal is.
Finns det fler än jag som hyser en halvnördig längtan efter den nya filmen?
Från Holmes till Sherlock är en populärhistorisk berättelse om de män och kvinnor som skapade succén Sherlock Holmes - och höll framgången vid liv i över 125 år.
Boken utkommer på
{ 1 trackback }