Sitter på tåget från Stockholm ner mot Lund. Jag har alltid gillat att åka tåg, uppskattar det mycket mer än att flyga. Vissa långsträckor är förstås smidigare med flyg, men just Stockholm-Lund gillar jag att färdas via tåg. Bara en sådan sak som att det är obruten tid, inte upphackad av incheckningar och gudvetvad.
Och numera har tågresorna blivit ännu roligare – till och med så mycket att jag längtar efter dem. Fyra timmar för mig själv. Alltså oanade möjligheter att vara social.
Jag sitter förstås här och sköter jobbmejlen mellan varven. Och mina andra mejlkonton. Jag uppdaterar min Facebookstatus för att eventuellt få lite impulser inför min programpunkt på konferensen imorgon. Och jag twittrar på som en galning, både inför konferensen och en massa allmänt babbel med vänner jag både känner och ännu inte känner. Babblet består av allt: 80-talsmusiksturnén Forever Young 2010, hur jag stavar fel till mitt eget namn, ordvitsar, Sweden Social Media Camp, skånska gästarbetarmimare, en ballongartist på Centralen, bokrean, ljudbokspocket. Allt i en salig blandning och där det ena leder till det andra. Man vet aldrig vart konversationen tar vägen. Det enda man vet är att Twitter leder till nya vänskaper och förstärkta band.
Och just nu sitter jag här i mitt tågsäte och bloggar, mest för att tala om att man kan följa onsdagens konferens lajv på nätet. Konferensen – som arrangeras i Malmö – heter Moving Images och temat i år är realtid. Jag är inbjuden att prata en stund om hur det står till med realtid i bokbranschen. Utnyttjar vi på förlagen över huvud taget möjligheten att på webben göra något realtidskopplat med våra böcker och författare?
Moving Images sänder hela dagen via Bambuser – gå in via länken. Mitt snack börjar nog ganska exakt kl 09.45. Det går även att se i efterhand.
Strax efteråt, vid tiotiden, lägger jag ut ett blogginlägg med några av mina tankar om realtid i bokbranschen.
{ 2 kommentarer… läs dem nedan ellerlägg till en }
Nu väntar jag bara på att det blir lika smidigt när man reser över landsgränserna. Riktigt mobil kan man tydligen bara vara i det land där man har sitt mobilavtal.
Ann: Jag håller med. Jag vågar knappt använda min iPhone när jag åker utanför Sverige. Jag tror alltid att det ska bli helt superdyrt.
{ 1 trackback }