När Anders Mildner bad mig prata om realtidsutvecklingen i bokbranschen på konferensen Moving Images, så tackade jag förstås ja direkt. Anders är en av mina idoler inom sociala medier-världen och skriver om de nya kommunikationssätten och medierna på ett sådant sätt att jag alltid får en smärre aha-upplevelse när jag läser hans texter.
Jag var alltså mäkta stolt att bli tillfrågad. Det var först lite senare som jag insåg vad jag gett mig in på. Jag har pratat ganska mycket om bokbranschens utveckling det senaste året, speciellt vad gäller digitalisering och eböcker. Och inte minst har jag varit flitig inom olika sociala medier-sammanhang. Men realtidsutvecklingen i bokbranschen, den hade jag nog inte riktigt funderat på. Kanske för att den är så ickeexisterande på den nuvarande bokmarknaden.
Jag började fundera på hur mycket realtid det egentligen går att stoppa in i bokbranschen. Och det var vid en första anblick inte särskilt mycket. Vilket oroade mig – jag hade ju ändå tackat ja till att prata inspirerande om ämnet.
Att skriva en bok innebär oftast en ensamtillvaro. Det krävs koncentration och utestängande av omvärlden – och är därmed svårt att koppla ihop med någon sorts kommunikation i sociala medier. Det finns i och för sig vissa författare som klarar av att hantera båda saker, och ibland samtidigt, men det beror mer på hur man är som person än det beror på själva sociala medierna. Den normala skrivprocessen rubbas inte så lätt av att realtidsutvecklingen går framåt.
Även att läsa en bok innebär en ensamtillvaro. Det är svårt att få flera personer att exakt samtidigt läsa samma bok och att göra det i samma bladvändartakt. Så realtid är inte alls lika applicerbart här som i andra underhållningssammanhang. Att se en film kan du göra tillsammans med andra nätvänner – och samtidigt förfäras eller skratta, t ex via Facebook och Twitter. Musik delar man numera lätt via Spotify. Visst kan jag även dela med mig av boktips, men det är skillnad på något som går att ta till sig på 3-4 minuter och något som tar många timmar att bara komma in i.
I normalfallen är det svårt att få in realtidsbegreppet i skrivandet och läsandet. Vad återstår? Jo, samtalet om böcker. Boktipsandet, recenserandet, möten mellan författare och läsare. Kan vi jobba med realtid där?
Bokbranschen borde t ex köra allt fler livesändningar på nätet från sina författarkvällar. Och genom Bambuser är det kanske inte ens nödvändigt att ha en närvarande publik – åhörarna som ställer frågor gör det istället via den inbyggda chatten i Bambuser.
Det lilla jag sett från presentationen av nya iPhone 4 visar att bildtelefonen nu slår igenom på bred front. Vi har visserligen haft Skype-samtal i flera år, men kvaliteten i iPhones videochattar verkar vara riktigt vass, plus att dess dubbelriktade kameror är som gjord för bildsamtal. Även detta borde vi kunna få in i mötet mellan författare och läsare. Speciellt med tanke på hur bokcirkelrörelsen växer i Sverige. Att erbjuda samtalsmöjligheter med författare blir så mycket enklare.
Ovanstående är ganska simpla saker. Jag kände dock på mig att Anders Mildner ville ha ut lite mer av min presentation. Något som är snäppet smartare. Okej, jag gör ett försök.
Går det att använda realtid för att affärsutveckla och tjäna pengar på det? Inom läromedelsbranschen kan det vara en väldigt viktig väg. Kan man köpa studielitteratur som abonnemangstjänst och inkludera lärarsupport i det? Finns det i så fall andra facklitterära genrer där motsvarande går att tillämpa? Är du beredd att betala mer för en bok om trädgårdsskötsel om du vet att det ingår ”support” – att du kan ta med dig din iPhone-kamera ut till trädgårdslandet och genom videochatten få tips i realtid av en expert? Boken blir i så fall en del av ett större, kombinerat tjänsteerbjudande.
Det skönlitterära författandet är som tidigare nämnt ett ensamjobb. Men kommer det ändå att dyka upp en typ av författare som drar ordentlig nytta av realtidswebben? T ex följetongsskribenter som arbetar in läsarnas idéer och önskemål i den fortlöpande historien. Följetonger av långkörartypen som läsaren prenumererar på och där ett nytt avsnitt skickas till läsplattan varje vecka och där man har en sajt för interaktionen med läsarna. Jag skrev för ett tag sedan ett blogginlägg om hur sådana följetonger skulle kunna fungera.
Och så kom jag till slut att tänka på ett sätt att göra även romaner till något rejält realtidskopplat. Jag nämnde tidigare att litteraturen – i motsats till andra underhållningsformer – är något som man konsumerar ensam. Det är först efter själva läsandet som vi samtalar med andra människor om innehållet i boken. Men ofta sker denna konversation i ganska svepande drag och handlar inte så mycket om specifika detaljer i boken.
När boken blir digital och hamnar i läsplattor öppnar sig möjligheterna att göra läsandet till en delad realtidsupplevelse. Trots att själva läsandet inte sker samtidigt.
Tänk dig att du i eboken kan placera en gilla-symbol var som helst på sidorna, det är bara att trycka med fingret på skärmen. Och om du vill lägga till en snabb kommentar så kan du lika lätt göra det. Inga konstigheter, för det ska inte störa läsningen för mycket. Det ska vara lika enkelt som att sätta ett utropstecken i marginalen. Efter avslutad läsning kan du lätt gå tillbaka till dina favoritställen och bläddra mellan dem.
Om du trycker på Facebook-alternativet på skärmen får du se vilka ställen i boken som dina vänner har gillat. Det kanske är samma som du – eller så är det helt andra saker. Om de har lämnat en kommentar så kan du lätt kommentera den kommentaren. Även om själva läsningen inte sker samtidigt kan ni ha en diskussion om en upplevelse som ni båda delat. Om det så har gått flera år emellan era båda läsningar. Realtid som egentligen är så långt från realtid man kan komma.
Om det bland kommentarerna dyker upp en spoiler alert måste du förstås bekräfta en extra gång för att öppna en sådan textruta. Ingen vill få spänningen förstörd under pågående läsning, men det kan vara intressant att diskutera saker i efterhand. Och självklart väljer man oftast att stänga av alla symboler och kommentarer under första läsningen av boken. Det är kanske först efter avslutad läsning – eller efter avslutat kapitel – som man bläddrar tillbaka och kollar vad kompisarna tyckte.
Är det ingen av dina Facebookvänner som har läst just den här boken? Eller vill du bara helt enkelt se fler reaktioner på boken? Prova i så fall att koppla på kommentarerna från ALLA (personer du inte känner) som har läst och placerat gilla-symboler eller kommentarer i texten.
Det kan förstås bli helt fullklottrat, men med lämpliga urvalsalternativ kan du välja att se vad som lämnats av personer i en viss ålder, man eller kvinna, från olika geografiska områden eller vad det nu kan vara.
Ur litteraturvetenskaplig synvinkel skulle det vara ett väldigt fascinerande sätt att studera läsvanor. Och självfallet är det även ett oerhört intressant instrument för förlag, författare och andra intressenter. Förutom att det förstås är ett kul sätt att dela bokupplevelser med ens vänner.
Plötsligt blir boken – in i minsta detalj – en upplevelse som vi kan dela på samma sätt som när vi facebookar eller twittrar om ett tv-program som flera ser samtidigt.
Det här tyckte jag var en ganska smart idé. Och unik. Tills jag senare samma dag fick en länk till nystartade ReadCloud. De är inne på ett liknande spår. Vilket dock gör att jag kan konstatera: realtidsutvecklingen har kommit till bokbranschen. Inte för att stanna, utan för att ständigt röra sig framåt.
{ 2 kommentarer… läs dem nedan ellerlägg till en }
Hej
Bokbranchen är inne i den häftigaste perioden sedan 1800-talet, då, när även allmänheten började läsa böcker som tex ”Röda rummet”.
Här kan man verkligen använda ordet DYNAMISK i
sammanhanget.
Jag har länge tänkt på hur man kan göra med just mobiler och nu när Iphone kommit, har stenen börjat rulla. Jag har tidigare dragit igång eStory.se med Fredrik Hoffman (dock redan hoppat av pga personliga skäl), men här finns samma tanke som du skriver ovan.
Just det här med följetonger och noveller tror jag stort på. Delvis pga vårt dagliga liv ger oss korta lässtunder- novellen, här ett exempel Nam Lee´s Båten. Delvis följetonger som är en utveckling från serietidningarna.
De flesta böcker som ges ut är numera på 400-500 sidor och man orkar inte läsa flera tegelstenar på varandra. Därför är det bra att variera med novellen eller följetongen.
Du har utvecklat tanken ännu längre med att fundera på vad vi kan göra före och efter läsning tillsammans. Gillar din tanke med att klicka gilla ”tummen upp” under läsning. Men vad är det man ska diskutera? Okej, om en läsare kan se att andra gillar vissa delar i texten, men jämför med Kapitel1.se där man klickar på ex antal hjärtan för att visa vad man tycker om texten. Det fungerar ju inte alls.
Jag har en idé som jag vill diskutera med dig.
Om Piratförlaget släpper en ebook eller lägger ut en bok på iPhone,
meddela då ett Forum där läsarna kan gå in och diskutera med författaren eller andra läsare om boken. Forumet får vara som sms
eller på facebook eller vad som helst. Det viktigaste är att författaren är tillgänglig SAMT att det kostar att diskutera. Då får man bort en stor del att marodörerna som finns.
Kanske att man har en värd (jag:-) som för samtalet framåt. Det här kan pågå under en längre period. Mycket bra sätt för författaren att få kontakt med sina läsare.
Tack för att du läste
Med vänlig hälsning
Ulrica Marmfeldt Lindgren
Ulrica: En viktig del av min gilla-idé för eböcker är att man kan välja vilka personers kommentar man önskar se. Det är därför som jag valde att ha Facebook som urvalskriterium – om man är vän med någon på Facebook accepterar man förmodligen också den personens kommentarer.
Sedan ska det väl tilläggas att vi kommer att få se en mängd experiment av det här slaget i framtiden – och de som fungerar är de som kommer att överleva. Jag tror att många kommer uppskatta att kunna dela en läsupplevelse på samma sätt som man kan dela en filmupplevelse – just medan boken eller filmen pågår.
Jag tror att det ännu är för tidigt att köra igång sådana här projekt, eftersom läsplattetekniken behöver utvecklas ytterligare något steg. Men om något år har vi förmodligen kommit längre.
{ 3 trackbacks }