Stephen Fry, Lögnaren och Hans-Uno Bengtsson

1995 startade jag eget bokförlag. Egentligen pluggade jag marknadsföring på Ekonomihögskolan i Lund, men av olika skäl satt jag plötsligt där med ett eget enmansförlag. På hösten samma år gav jag ut Skånska Deckarsällskapets antologi ”Skånska sillamord” och följde upp den året därpå med ”Skånska gåsamord”.

Att publicera en utländsk bok på svenska var därför något helt nytt för mig när jag började undersöka möjligheterna att få ge ut romanen ”The Liar” av Stephen Fry. Som tur var fick jag goda råd från bl a lundaförläggaren Jonas Ellerström, som på den tiden fungerade lite som kollegial mentor åt mig.

Boken hade på engelska kommit ut redan i början på 90-talet, men det här var i Internets barndom och enda skälet till att jag kände till den var för att min gode vän Lars Jannedal, begagnad bokhandlare på Ystads Antikvariat, hade råkat läsa om den i något engelskt magasin. Jag som älskade Stephen Fry som skådis i bl a Jeeves & Wooster anade att det här var något för mig.

Mycket riktigt. ”The Liar” var en fantastisk roman. Under kort tid läste jag den sju gånger. Den är så oerhört rolig och smart och sinnrikt konstruerad. Den har sedan dess funnits på min topp-fem-lista över favoritböcker. Och banne mig om den faktiskt inte ligger etta på listan.

På våren 1996 kom jag i kontakt med Stephen Frys litterära agent och hennes underagent för Skandinavien. 11 april 1996 skrevs kontraktet under av Stephen Fry.

Jag hade som sagt aldrig jobbat med översatt litteratur tidigare och att hitta en översättare kunde bli ett problem. Men jag kände en översättare som borde vara perfekt för jobbet. Hans-Uno Bengtsson, fysikdocenten och universalgeniet, som så tragiskt gick bort för tre år sedan. Jag hade lärt känna Hans-Uno tack vare vårt gemensamma intresse för Sherlock Holmes. Och Hans-Uno hade tidigare översatt böcker som borde varit omöjliga att överföra till svenska. Stephen Frys användning av engelska språket krävde därför någon av Hans-Unos kaliber. Glädjande nog tackade Hans-Uno ja till uppdraget – han hade läst boken flera år tidigare och gillat den. Sådana hinder som att t ex göra en längre parafras på Charles Dickens speciella språk (det behövdes i ett av bokens kapitel) var inga problem för Hans-Uno – han råkade nämligen kunna citera fritt ur de svenska originalöversättningarna av Dickens verk.

Jag planerade att ge ut boken den 1 april 1997 – den skulle ju trots allt heta ”Lögnaren”. Flera recensenter påpekade även detta faktum när boken väl kom ut. Och Hans-Uno fick väldigt mycket beröm för sin översättning. Boken fick över huvud taget ett väldigt gott bemötande – i såväl storstadspress, som i radio och i landsortspress, studenttidningar etc. Totalt ett fyrtiotal recensioner. Jag fick därmed en väldigt skev bild av hur mycket (dvs hur lite) utländska romaner egentligen blir recenserade…

Jag visste väldigt lite om förlagsbranschen vid den här tidpunkten. Hade det varit idag hade jag aldrig kommit på idén att be Stephen Fry om ett specialskrivet förord till den svenska utgåvan av boken. Åtminstone hade jag inte skrivit nedanstående brev. Inte på det här sättet i alla fall. Så snälla, ha överseende med mig i min yngre upplaga, denne entusiastiske och putslustige 25-åring.

Det bör tilläggas att Stephen Fry och jag vid olika tidpunkter tillhört samma Sherlock Holmes-sällskap, The Sherlock Holmes Society of London, något som jag passade på att utnyttja genom att krydda brevet med Holmes-citat. De märkliga ord på fyra bokstäver som återfinns inom parentes här och där är i den holmesianska världen vedertagna förkortningar för olika Sherlock Holmes-berättelser.

Här är mitt brev till Stephen Fry, daterat den 12 augusti 1996:

Dear Mr Fry,

Some weeks ago I received the signed ’Memorandum of Agreement’ concerning the Swedish edition of The Liar. (Quite an expensive way of collecting autographs…) It will be a pleasure publishing it. Hans-Uno Bengtsson is right now translating it, not an easy task I guess, but he is certainly the right man for the job. Besides his being an excellent translator, which is more of a hobby to him, he is a well-known university physics teacher who demonstrates physical laws by e.g. lying on a bed of nails or walking on glowing coal. He is also one of the foremost Holmesians in Sweden, which was the reason I got acquainted with him a couple of years ago. (I am myself the Editor of the irregular and not-at-all-quarterly Swedish Holmesian newsletter Watson.) By the way, is it just a coincidence that ’The Adventure of the Laughing Jarvey’ begins at page 221 (!) in the paperback edition of Paperweight that I own? Could it really be a coincidence? ”Curious, Mr. Baynes, very curious. I should say almost unique.” (Wist)

However, that Holmesian business wasn’t really my errand. My mission was instead to ask you – most kindly – if you are interested in writing a special preface for the Swedish edition of The Liar. It may be short (but: ”To a great mind, nothing is little” (Sign)) or it may be longer. It may be about your own personal relation to Sweden or it may not. To the question you may answer ”I am a busy man” (Cree) or, Heaven forbid, ”I don’t like it” (Chas), but of course I hope that you will burst out in a ”Splendid!” (SixN) or something in that line. (If your answer is ”But why Turkish?” (Lady), either you are stark staring mad or a squint-eyed searching for a suitable quotation from the Canon.) (Speaking of that, all these parentheses make me squint-eyed…)

And, I forgot to say, I will pay you for writing such a preface! (Of course I will – I just wanted to add the information in a glamorous way.) Please, tell me how much you want and I will take care of that part of the deal. (But be reasonable in your request – otherwise I will mis-spell your name on the front of the book!)

The Liar will in Swedish translation be Lögnaren and the book will be published on April 1, 1997. The date is of course deliberately chosen and the marketing of the book will be surrounded with lies and mendacity – all to make the subject more attractive to media. My publishing company will go in for the book with much effort and try to make it a success in Sweden, as I have understood it did in England. One great thing would be if you had any possibility to come to Sweden in late April or early May, for a few days of interviews and talks. That would certainly boost the marketing. There is also an important book fair in Gothenburg October 30 to November 2, 1997, which I would like to invite you to. As I have understood, the Swedish publishing company Forum will publish The Hippopotamus also sometime during 1997, so I guess that there will be quite an interest in Stephen Fry.

Suzanne Palme, the literary agent, told me about you being writing a third novel at present. That sounds very interesting. When is it supposed to be published in England?

Just curious: to how many languages has The Liar been translated so far?

No further questions. The game is afoot!

Your most humble Holmesian servant (and publisher),

Mattias Boström

Det blev aldrig något Sverigebesök för Stephen Fry. Jag tjatade ganska mycket och hade även långa telefonsamtal med hans syster/manager. Men filmprojekt och mycket annat kom emellan. Däremot tog jag över kontraktet på ”The Hippopotamus” från Forum och gav ut den som ”Flodhästen” (även den i Hans-Unos översättning). Och jag fick från Suzanne Palme höra att Stephen Fry hade gillat mitt brev och omnämnt mig som ”a good egg”.

Hur blev det då med förordet till Lögnaren? Jodå, den 6 december 1996 ringde Stephen Fry till mitt kontor för att kolla vad jag hade för faxnummer. Johan, som jobbade hos mig ett tag, var den som svarade, eftersom jag själv satt upptagen i telefon. Jag kan fortfarande reta mig på att jag inte fick prata med Stephen Fry. Grrr. Men faxet kom:

Dear Mattias Boström–

Forgive me for taking so long to send you this little introduction for Swedish readers of The Liar. I am so pleased you are publishing the novel, and am thrilled to hear from Ania Corless at David Higham that you have decided you would like to publish Making History too.

How splendid too to be addressing a Swedish Holmesian — I was myself a member of the Sherlock Holmes Society of London as a boy and still manage to read the stories at least once a year.

[sedan följer själva förordet – som handlar om engelska privatskolor, cricket och annat som enligt Fry torde vara obegripligt för svenska läsare]

I hope this is the kind of thing you were after. If I can make the Gothenburg fair next year I will. I may be in Scandinavia some time in 97 to publicise a film about Oscar Wilde I made earlier this year.

All the best,

Stephen Fry

Jag är fortfarande oerhört stolt över att Stephen Fry skrev förordet och att jag fick ge ut boken på svenska. Senare samma år gav jag ut ”Popcorn” av Ben Elton och året därpå kunde jag komplettera med ”Skottpengar” av Hugh Laurie. Nästan hela Black Adder-gänget samlade på mitt lilla förlag! Ben Eltons bok blev en succé och Hugh Lauries bok blev en flopp – inte för att den var dålig, men för att jag gjorde alla tänkbara fel vid lanseringen av den. Men det är en annan historia.

Idag är Stephen Fry världsberömd tv-personlighet – och hyfsat världsberömd som skådespelare – samt dessutom en av världens mest berömda twittrare. Ben Elton har skrivit en lång rad succéromaner och musikaler – och nu ska min kompis Helen ge ut honom på sitt nystartade förlag Basil! Och Hugh Laurie är inte längre bara Hugh Laurie, utan superduperkänd som Dr House.

Och hela detta blogginlägg bara för att kanal 9 idag premiärvisade tv-serien Kingdom, med Stephen Fry i huvudrollen – och när jag skrev om det på Facebook så inspirerade mina Facebookvänner Pia och Peter mig till att skriva mer om min egen relation till Stephen Frys författarskap. Och inte ett enda ord av ovanstående var lögn.

Jo, förresten det fanns en lögn. Men det visste jag inte då. När jag skrev till Stephen Fry att Hans-Uno var igång med att översätta boken så var det inte helt sant. Jag trodde visserligen att Hans-Uno höll på hela hösten med översättningen, för det var det han sa till mig. I december, någon vecka efter överenskommen deadline, fick jag också mycket riktigt den briljanta översättningen. Men långt senare berättade Hans-Uno för mig att han hade tagit till sig bokens titel extra mycket. I själva verket hade han översatt boken i expresstempo på bara några veckor, strax före deadline. Med ett briljant resultat. Man kan inte annat än älska en sådan man. Jag saknar verkligen Hans-Uno.

Taggat som: Basil förlag, Ben Elton, Flodhästen, förord, Hans-Uno Bengtsson, Hugh Laurie, Jonas Ellerström, Kingdom, Lars Jannedal, litterär agent, Lögnaren, översättning, Sherlock Holmes, Stephen Fry, The Hippopotamus, The Liar