Jag håller på att sammanställa boken ”Sociala medier – en introduktion” (utkommer okt 2010). Under skrivandet lägger jag ut korta kapitel här på bloggen – i hopp om att få feedback så att boken blir ännu bättre. Beroende på vad ni tycker om texten kommer jag ändra innehållet mer eller mindre till den färdiga boken – nedanstående är alltså bara ett första utkast. Även efter utgivningen är kommentarer intressanta, inför kommande uppdateringar av boken.
Vad är sociala medier?
Sociala medier omfattar numera så mycket av aktiviteten på Internet att själva definitionen av begreppet blir allt mindre viktig. Redan nu upptas bortåt en fjärdedel av vår totala uppkopplade tid av sociala medier. Dessa håller på att bli Internet.
Brit Stakston definierar sociala medier som ”digitala kommunikationsformer genom vilka vi delar upplevelser, erfarenheter, åsikter och innehåll med varandra”(1). Facebook, bloggar, Twitter, YouTube, LinkedIn, Wikipedia – alla är de exempel på hur nätets användare styr innehåll och spridning. Att inte bara införskaffa information, utan också själv vara delaktig i att utforma och förmedla den. Att dela med sig av länkar till sådant man gillar, till exempel genom att klicka på Facebooks tummen-upp-symbol, som börjar synas på alltfler sajter utanför Facebook. Och kanske mest av allt att helt enkelt umgås och skapa relationer till andra människor.
I de allra flesta fall rör det sig om gratistjänster, där de grundläggande funktionerna är enkla att bemästra och där den enda investering som behövs är den tid man lägger ned.
Sociala medier inverkar även på en stor del av det övriga nätet. På mängder av sajter ges besökarna enkel möjlighet att dela med sig av sajtens innehåll via t ex Facebook eller Twitter. Eller att kommentera innehållet direkt på sajten.
Gränserna mellan sociala medier och resten av nätet suddas ut. Därför spelar inte definitionen av begreppet så stor roll längre. Viktigare är istället att veta hur man vill använda sig av de möjligheter som nätet i sin helhet erbjuder. Och ännu mer grundläggande, varför man gör det.
Fotnot:
(1) Brit Stakston: Politik 2.0. Konsten att använda sociala medier. (Beijbom Books 2010)
Se även utkastet till bokens förord
Från Holmes till Sherlock är en populärhistorisk berättelse om de män och kvinnor som skapade succén Sherlock Holmes - och höll framgången vid liv i över 125 år.
Boken utkommer på
{ 5 kommentarer… läs dem nedan ellerlägg till en }
Enkelt och tydligt! Tror att det är helt rätt att sträva bort från tanken att sociala medier är något avgränsat som används av vissa personer/ företag/myndigheter eller vad det nu kan vara och istället se det sociala samspelet som en av de stora möjligheterna och fördelarna med nätet.
Utöver Facebook, bloggar, Twitter, YouTube, LinkedIn & Wikipedia har kommentarsmotorn Disqus seglat upp till att bli en liten del av sociala media. Här finns koppling till bla. Facebook och Twitter samt att själva kommentarerna i sig blir mer levande kommunikation istället för statisk text uppifrån och ned.
Anna: Skönt att höra från annat håll också! Grejen är ju att jag skulle kunna skriva hur långt som helst vad sociala medier är för något, men jag tycker ärligt talat att det inte ger så mycket för läsaren. Bättre att komma vidare till roligare kapitel.
Receptomaten: Bra att du nämner Disqus! Hade jag inte tänkt på. Jag tar nog inte upp det i det här kapitlet – jag håller mig till de allra mest kända exemplen här – men det kommer absolut att få ett eget kortkapitel längre fram i boken. Tack!
Hej Mattias
Kul att få tjuvläsa lite här. Jag vill dock definiera socialt medium lite snävare, som ett medium utan givna ramar där de medverkande styr innehållet och riktar sig mot andra medverkande. Twitter är det bästa exemplet, där ramen är 140 tecken och sen inget mer. Facebook är också ett bra exempel där själva syftet är att vara social.
Fast den definitionen komplicerar saken lite, för en enskild blogg är då inget socialt media, men bloggar som grupp är en sociala media. Wikipedia är då inget socialt media, det är väldigt styrt vad och hur man får skriva om. Forum är heller inget socialt media i den definitionen, de flesta forum har givna ramar och ämnen man måste hålla sig inom.
Fast egentligen vill jag inte låsa in och definiera medium på det här viset, för så länge man kan skriva en text går det att vara social, även på Wikipedia och forum. Så egentligen är det inte mediumet som är socialt, det är personerna som använder det. Det är rätt ofta man stöter på osociala användare även på ett så socialt medium som Twitter. Och sen finns det alltid personer som är sociala i alla sammanhang, till och med när de fyller i formulär till Försäkringskassan, det mest osociala och opersonliga jag vet.
Johan: Tack för synpunkterna! Det är oerhört inspirerande att få respons – speciellt när det tankar och idéer som ledar vidare. Det känns som att hur man än definierar sociala medier så blir det antingen en för vid eller för snäv beskrivning. Jag ska fundera på hur jag kan arbeta in dina tankar i texten. Förmodligen kommer jag hoppa tillbaka till just det här kapitlet och omformulera det när resten av boken är klar.
{ 2 trackbacks }