Den 26 maj var det 79 dagar kvar till Sweden Social Web Camp, SSWC. Då fick jag en mer eller mindre vansinnig idé. På dessa 79 dagar skulle jag ta 79 små steg som skulle förbättra Piratförlagets närvaro inom sociala medier. På twitter märkte jag mina tweets i ämnet med hashtaggen #79steg.
Jag gick ut hårt. Redan några dagar senare hade jag fått in bra förslag på aktiviteter som jag kunde gå vidare med. Visserligen hann jag inte med projektet varje dag så där i början. Men inom några dagar hade jag i alla fall hunnit med en trevlig lunch med Ivar och Anna på MediaPilot. Vi pratade mätning av sociala medier, hur det skiljer sig mellan stora och små företag, och hur det ibland kan vara svårt att sålla i den mängd av information och sökträffar som man kan få från sociala medier. Det första av 79 steg hade tagits.
Och det är där vi är idag. Projektet ”79 steg” havererade ganska tidigt. Förutom MediaPilot-lunchen har jag knappt ägnat projektet en tanke.
Är då detta misslyckade projekt verkligen misslyckat? Nej, faktiskt inte. Jag fick in ett gäng bra idéer som jag ska börja ta itu med efter semestern. Jag lärde känna delar av MediaPilot-gänget och passade på att prata med dem även under Almedalsveckan. Och jag ägnade några dagar åt att fundera en hel del på hur företag kan förbättra sin nätnärvaro med ganska små medel. Samt att jag några veckor senare fick något helt annat för mig, ett megaprojekt som tog hela min lediga projekttid under juli: SSWC-boken 2010. Ärligt talat tror jag att det projektet gjorde mer för Piratförlagets – och min – nätnärvaro än vad mina 79 steg annars hade inneburit.
Vissa projekt som jag drar igång blir helt enkelt inte avslutade – och det behövs inte heller. Det viktiga är att testa sig fram för att se vad omgivningen visar störst intresse för. Och vad jag själv tycker är roligast. Det går liksom inte att i fantasin ta reda på om ett projekt blir bra eller dåligt. Det måste provas på riktigt.
Om jag bara skulle dra igång projekt som jag hundraprocentigt visste att jag skulle kunna avsluta så skulle det bli alldeles för många säkra kort. Jag vill hellre gambla lite. Något som börjar som en enkel liten tanke eller som en lekfull konversation på Twitter kan snabbt få fart och växa sig till något riktigt stort och häftigt, om jag bara struntar i att tänka på huruvida det kan bli ett framgångsrikt projekt eller ej.
Vissa projekt behöver kanske mogna. Direkt efter bokmässan förra året var vi ett gäng som började planera för en bokmässa på nätet: Bokexpo. Det har hittills stannat vid ett enda blogginlägg från 11 oktober 2009 och 15 kommentarer till det inlägget. Kanske kommer Bokmässan, dvs Bok & Bibliotek, själva att skapa något som motsvarar detta. Kanske kommer jag själv att plötsligt vilja återuppliva projektet. Kanske är det någon annan som känner för att ta itu med tanken. Det är ett projekt som ligger öppet där för vem som helst att sätta tänderna i.
Samma sak med ett annat projekt som jag satte igång direkt efter bokmässan: Skrivarhandboken. En wiki där användarna själva skapar ett uppslagsverk med tips om allt som rör skrivande. Det skulle kunna bli hur bra som helst. Tyvärr har jag inte alls haft tiden att fixa igång det. Om man bara bygger upp skelettet så blir det nog lättare för användarna att fylla på med egna tips. Men samma sak här, det är inte säkert att det är just jag som kommer vara den som får fart på projektet.
Jag tycker om att slänga ur mig idéer, men jag har inte alltid tiden att genomföra dem. Det som är ett misslyckat projekt för mig kan ibland vändas till ett lyckat projekt om någon annan tar det vidare. Jag vill att allemansrätten ska gälla de projekt som jag har varit med om att starta. Det är bara att gå in och ta för sig. Det är allemansprojekt.
Från Holmes till Sherlock är en populärhistorisk berättelse om de män och kvinnor som skapade succén Sherlock Holmes - och höll framgången vid liv i över 125 år.
Boken utkommer på
{ 1 kommentar… läs det nedan ellerlägg till en }
Och i samma spökstad hittar vi Bokhoras Twingly-kanal http://www.twingly.com/bocker som var tingad vid release men aldrig ens släpptes ur hangaren (vilket inte är så konstigt utan vingar och nödvändiga kontroller). Internet roadkill. Jag bryr mig inte om vad det är, men jag vill ha mitt namn på det. Ibland finns det bara en halv idé innan någon registrerar lite planlöst och kanske slänger upp en friggebod för att kunna vara grundare. Sen finns varken tid eller lust att göra något av det hela. Under construction. Kanske en allmänning för idéer jag gärna skulle vilja se förverkligade men inte hinner med själv hade varit en bra grej.
{ 4 trackbacks }