Mattias Boström stand up-debuterar på Skrattarå Comedy Club 15 dec 2010.
Den 15 december 2010 klev jag för första gången upp på en stand up-scen. Det hade då gått drygt tio veckor sedan min kompis stand up-komikern Karin Adelsköld puffade igång mig på denna bana.
Jag inledde dessa tio veckor med att läsa teoriböcker. För den som önskar förkovra sig i sådan litteratur kan jag rekommendera följande titlar:
* Mel Helitzer: Comedy Writing Secrets (2nd edition). Förklarar bra om vilka mekanismer som får oss att skratta och lär ut humor ända ner på ordnivå. Måsteläsning.
* Judy Carter: The Comedy Bible. Mycket läsvärt om alla sidor av ståuppandet (plus om en rad andra humorformer där det behövs goda manusförfattare). Måsteläsning.
* Greg Dean: Step by Step to Stand Up Comedy. Författaren dissekerar humorn och pekar på hur man faktiskt kan bygga ett skämt – på delvis ett annat sätt än i Judy Carters bok. En ögonöppnare.
* Jay Sankey: Zen and the Art of Stand-Up Comedy. Mest om andra sidor av ståuppande än just själva skrivandet. Lärorikt för den som inte bara vill skriva roligt utan även framföra det, kväll efter kväll, i med- och motvind.
* Gene Perret: The Comedy Writing – Step by Step. Delvis om stand up, men också om annat humorskrivande.
* Mike Bent: The Everything Guide to Comedy Writing. En lite enklare upplagd bok, men ändå med en hel del goda tips.
* Franklyn Ajaye: Comic Insights – The Art of Stand-up Comedy. En inledning om de olika sidorna av att vara stand up-komiker, resten av boken är intervjuer med kända stand up-komiker. Inspirerande läsning.
Efter teorin var det bara att sätta igång med praktiken – att skriva humor. När jag tittar tillbaka på mina första utkast från den tiden (början av oktober) så syns det tydligt att jag inte hade en susning om vad som funkar på scen. Trots att jag hade läst teoriböckerna var det enormt svårt att omsätta det i praktiken. Som tur var dök stand up-komikern Martin Krantz upp i precis rätt tid, blev min privatlärare och styrde in mig på en roligare väg. Han hjälpte mig att hitta ett spår för min första stand up-rutin och har sedan stöttat mig och mejslat fram det bästa ur mitt skämtskrivande.
De skämt som jag skrivit för ståuppandet är av ett helt annat slag än den humor som jag vanligtvis sprider till min omgivning. Här finns inte längre några ordvitsar, som jag annars tycker är så kul att slänga ur mig. Istället har jag haft nytta av humorteorin för att lära mig konstruera skämt som är mer överraskande än ordvitsar någonsin kan bli. Och det är överraskningen som lockar fram de största skratten. Det är banne mig inte lätt att skriva sådana skämt – jag sitter och prövar mig fram med hundratals varianter innan jag hittar fram till rätt punchline. Förhoppningsvis kommer jag bli snabbare på detta i framtiden. Men samtidigt strävar jag efter att skriva unik humor, skämt som verkligen passar ihop med mig som person och som inte någon annan komiker redan kör. Och det tar sin lilla tid.
När jag väl med Martins hjälp hade hittat det rätta ämnet för min första rutin (det kretsar mycket om uppväxten), så skrev jag ca 12-13 minuter skämt om detta. Mitt sikte var hela tiden nybörjartävlingen BungyComedy våren 2011 och där uppträder man i max 3 minuter. Jag är anmäld till tävlingen, men det är ännu inte bestämt vilket datum jag kommer tävla. Och lika svårt som det var att skriva över 10 minuter skämt, lika svårt är det att kill your darlings och få ned det till 3 minuter. Jag kommer hinna köra några gig innan jag tävlar i Bungy, så jag kommer att kunna finslipa och välja ut det bästa till dessa 180 sekunder.
När klubbvärden Erik Keding bjöd in mig att få göra min stand up-debut på Skrattarå Comedy Club så fick jag till mitt förfogande 4 minuter. Jag övade och övade mitt material och klockade det hela tiden runt just 4 minuter, inklusive små pauser, men eftersom jag ändå var osäker så bad jag Erik att ha överseende under detta mitt första gig om jag drog över tiden. Det visade sig i själva verket ta ganska exakt 5 minuter att framföra mina skämt, och jag lade då inte till någonting utöver det inövade. Dock kommer jag i fortsättningen korta ned mina pauser mellan skämten en gnutta.
Var jag nervös? Ja. Ungefär en halvtimme före min entré började jag känna mig fokuserad. En kvart senare var det svårt att slappna av över huvud taget. Fem minuter före uppträdandet blev jag darrig och drack mycket vatten. Men det är en skön nervositet, jag tycker om den. Jag känner igen den från mina spexår i Lund. Adrenalinet flödar och jag blir alldeles varm. Även under det senaste året, när jag har hållit en lång rad föredrag om såväl sociala medier som bokens framtid, så har jag känt skön nervositet. Aldrig har det nervösa satt fälleben för mig, utan det har bara skärpt mig. När jag väl har stått där framför publiken har det varit en njutning. Någon frågade mig efteråt om mina fem minuter kändes som lång eller kort tid. Jag hade inget svar på det. Det var som att befinna sig i en bubbla, helt utan tidsuppfattning. Karin Adelsköld har sagt till mig att vi är skrattpundare. Vi får abstinens om vi inte lockar fram skratt. Och det är sant – jag kände mig hög efter uppträdandet. Jag måste ha mer.
Min debut gick riktigt bra. Publiken skrattade åt alla mina skämt och jag fick faktiskt några spontana applåder åt vissa grejer också. Det var skönt att kunna debutera på det sättet, men det gör samtidigt att jag ställer höga krav på mig själv framöver. Och jag måste förbereda mig på att jag förr eller senare kommer misslyckas, eller bomba som det heter i stand up-världen. Men så funkar det – det är bara att resa sig upp igen och fortsätta.
Jag går just nu väldigt seriöst in för ståuppandet. Jag är nog lite av en ångvält, men försöker att vara en ödmjuk sådan. Jag promotar mig själv för olika stand up-klubbar, även utanför Stockholm, och jag har redan lyckats få några bokningar. Och mer kommer det att bli, inte minst för att jag under våren 2011 kommer tillhöra stand up-gänget Komikazepiloterna under ledning av Mike Räsänen. Jag räknar med att framträda totalt ca 25 gånger under våren. Till stor del kommer jag att utgå ifrån samma skämtmaterial som jag hade vid mitt debutframträdande, men jag kommer hela tiden finslipa det och testa nya varianter på ämnet. Parallellt kommer jag även att ta fram en hel del nytt material, så att jag har åtminstone en halvtimme roligheter på lager.
Närmast på tur står Big Ben Stand Up på Folkungagatan 97 imorgon kväll – självaste annandag jul – kl 20.00. Jättehyggligt av klubbvärden Tomas Bonderud att låta mig köra! Kom i tid för att få plats. Jag kör fyra minuter och jag anar att jag får den utmanande uppgiften att inleda kvällen.
Hoppas att vi ses någon gång framöver! Jag lovar att göra mitt bästa för att underhålla dig! Efter bortåt ett decennium där jag mest ägnat mig åt skriven humor känns det som att jag nu hittat hem. Tack till alla som tror på mig och stöttar mig längs vägen!
Från Holmes till Sherlock är en populärhistorisk berättelse om de män och kvinnor som skapade succén Sherlock Holmes - och höll framgången vid liv i över 125 år.
Boken utkommer på
{ 7 kommentarer… läs dem nedan ellerlägg till en }
Du får lova att hojta till om du kommer upp till mina trakter.
Béatrice: Det ska jag självklart göra! :-) Jag har dock ännu inte haft några kontakter med stand up-klubbar i den delen av landet. Tror tyvärr inte att det finns så himla många där. Jag får väl helt enkelt åka ut på turné med egen föreställning. Eventuellt behöver jag då mer än de 5 minuters material som jag har idag.
Grattis till debuten! Häftigt vad man kan åstadkomma när man väl bestämmer sig för att göra någonting och satsar sin tid och energi på att förverkliga en dröm.
Du får säga till när du har vägarna förbi Helsingborg, men du vet väl redan att The Tivoli är en etablerad scen för Stand Up comedy här.
Blir din nästa bok en svensk handbok för stå-upp:are? ;-)
Sölve: Ja, något som fascinerar mig är själva mekanismen i att ta sig fram. Hur en kombination av någon sorts talang, en stark vilja, en hel del tidsuppoffring och ett socialt nätskapande kan föra en framåt. Utan att man egentligen gör något revolutionerande. För min del handlar det väldigt mycket om hur jag använder nätet som bas för alla äventyr. Åtminstone har jag märkt att alla mina projekt snabbare når någon framgång sedan jag började bli mer aktiv på Facebook och Twitter.
Jag ska absolut säga till om jag dyker upp i Hbg – The Tivoli känner jag till. Ska försöka få göra ett gig där någon gång.
Alla mina projekt brukar förr eller senare omsättas i bokform. Hur det blir med det här vet jag inte – just nu känns det som att jag kommer lägga bokskrivandet lite på hyllan efter att sociala medier-boken och ”Bisarra böcker” har utkommit nu under våren. Och istället ska jag satsa enormt mycket på ståuppandet. Jag räknar med att ha bortåt 25 gig bara under våren.
Inspirerande text. Jag har redan beställt två av böckerna då jag länge velat få tankar från mitt huvud till pappret. Det krävdes en 30-årskris och en liten dotter för att våga ta steget. Ja, och din text också förstås.
Har dock inget behov av att stå på scen än då min första tanke är att lära mig skriva på ett bra sätt. Så är kanske mer åt manushållet, vilket får ses som smått idiotiskt då det känns som ännu svårare att lyckas slå sig in på den banan.
Jag önskar dig all lycka i alla fall och får se om jag vågar kontakta dig angående några tips i framtiden.
Magnus
Magnus: Kul att kunna inspirera! Du kommer hitta mycket om humorskrivande i de ovannämnda böckerna. Något som jag själv inte hade tänkt på är att så många duktiga humoristiska manusskribenter en gång i tiden börjat inom stand up, eller åtminstone börjat med att skriva stand up åt andra. Kraven på skratt är så höga inom stand up att man som manusskribent tvingas mejsla fram det roligaste man över huvud taget kan åstadkomma. För mig har det varit en stor ögonöppnare – trots att jag skrivit massor med spex och även skriver för t ex Grönköpings Veckoblad så har jag aldrig förrän nu insett hur man kan skriva för att göra något roligt ännu roligare. Jag har ju alltid jobbat med ordvitsar och tyckt att jag varit snitsig inom det området. Men nu ser jag hur jag kan chockera läsare/åhörare med än mer oväntad humor. Och det är ju oftast det oväntade som skapar själva humorn. Sen kan chockeffekten förstås utvinnas på olika sätt – man kan vara hård, mjuk, tabuförstörare, självkritiserande.
Lycka till med humorn! Med en kombination av talang, järnvilja, tidsuppoffring och socialt nätskapande så kan man nå längre än man tror – och fortare än vad man trodde var möjligt.
Tack så mycket för svaret. Jag arkiverar det för att kunna återkoppla till. Tack för att du tog dig tid att svara och fortsatt lycka till.
{ 1 trackback }