Mattias Boström på Big Ben Stand Up 26 december 2010. Annandagen till ära hade jag klätt upp mig lite. Foto: Anna Frimodig.
Igår kväll uppträdde jag på rookieklubben Big Ben Stand Up på Folkungagatan 97. Jag har varit där och tittat flera gånger under hösten (de kör torsdagar och söndagar kl 20.00), så det kändes riktigt lockande att själv få stå där på scenen.
För knappt två veckor sedan debuterade jag som stand up-komiker – på Skrattarå Comedy Club i Årsta – och det här var alltså andra gången någonsin som jag körde stand up. Efter de härliga skratten och spontanapplåderna på Skrattarå så kände jag mig väldigt säker på mig själv inför framträdandet. Ja, så säker att jag nästan inte alls var nervös innan jag gick upp på scenen. Farligt, farligt! Det där måste jag jobba på. Det är just nervositeten som ger mig ett extra adrenalinflöde och därmed höjer energin och känslan i mitt agerande. Min gamla spexarkompis Fredrik Månsson påminde mig om något som jag hade glömt, nämligen hur vi brukade stressa upp skådespelarna inför föreställning nr 2 och 3 av ett spex, så att de inte skulle känna sig alltför säkra, speciellt om första föreställningen gått riktigt bra. Trygghet leder möjligtvis till ett tekniskt sett säkert spel, men när man står där och agerar så vibrerar man inte. Och jag vill vibrera! Jag vill känna värmen som sprider sig i kroppen när nervositeten är som störst.
Det blev lite förändringar i körschemat strax innan vi körde igång och min uppgift blev då att inleda kvällen, efter att klubbvärden Tomas Bonderud som även var kvällens konferencier – eller MC (dvs Master of Ceremonies) som det också kallas – kört några inledande skämt som fick igång publiken.
Jag gick upp och körde samma ca fem minuter som jag gjorde på Skrattarå. Jag fick skratt på alla skämt och det var jag nöjd med. Dock var skratten inte lika kraftiga som förra gången, så det var svårt att glida lika mycket på dem, och jag vågade inte pausa särskilt mycket mellan mina olika skämt. Men publiken verkade ha kul och när jag lyssnade på en inspelning efteråt så märkte jag ännu tydligare skratten jag fick.
En av mina punchlines hade jag ändrat efter Skrattarå-giget och jag var extra nöjd med att just detta nya skämt funkade så bra – speciellt med tanke på att jag hade ägnat hela juldagen åt att kläcka just dessa fyra sekunder. Jag testade minst hundra andra varianter innan jag fick fram precis de rätta orden att infoga på det lite svaga stället…
Jag lärde mig flera saker på Big Ben:
* hur det är att gå upp som första komiker en kväll – det är lite svårare att få igång publiken då
* att jag inte alltid kommer få särskilt mycket skratt, men jag måste ändå se till att underhålla publiken
* att jag aldrig får glömma bort att njuta själv av att stå på scenen – det är så lätt att göra det om man blir lite stressad
* att jag har ett grundmaterial som verkar funka – i övrigt hänger det på min prestation för dagen och på samspelet med publiken
Jag har satt min ribba väldigt högt och jag kommer att riva den då och då. Men jag tänker alltid göra ett seriöst och koncentrerat försök att sväva över den.
Nu ska jag ladda inför nästa gig som blir på Kafé Klavér (Rutger Fuchsgatan 5, nära Skanstull i Stockholm) kl 19.30 den 14 januari. Det känns som en spännande utmaning. Och jag hoppas att jag blir riktigt nervös.
Se även min lista över var jag kör stand up under våren. Det tillkommer fler gig hela tiden.
Från Holmes till Sherlock är en populärhistorisk berättelse om de män och kvinnor som skapade succén Sherlock Holmes - och höll framgången vid liv i över 125 år.
Boken utkommer på
{ 4 kommentarer… läs dem nedan ellerlägg till en }
Kul att du verkar ha börjat på en stand up karriär utan den där kursen som vart inställd. Jag var också anmäld till den kursen (folkuniversitetet) men det sket sig ju som sagt. Ska följa din blogg, kul att se hur det går. Funderar på att anmäla mig till nybörjarkurs på Norra Brunn nu i januari så vem vet vi kanske ses på nån scen framöver:)
Lycka till i alla fall!
-Jimpan
Jimmy: Kul att du hittat hit till bloggen! Ja, vi var nog fyra anmälda till kursen – istället för åtta som krävdes – och det var ju rejält synd att den ställdes in. Men jag hade redan laddat så oerhört mycket inför kursen så jag körde bara vidare – jag ville inte vänta på ny kurs till våren – och det slumpade sig så att jag hittade en privatlärare istället. Jag tycker absolut att du ska anmäla dig till Norra Brunn-kursen. Att ta en kurs verkar trots allt vara det allra bästa sättet att komma igång på den här banan – väldigt många som är stora och välkända nu började på det sättet. Jag hoppas att vi ses någon gång framöver! Följ gärna mina vidare äventyr via bloggen – kanske kan du undvika att göra några av mina misstag på det sättet. Kolla gärna även in komikern Mats Anderssons blogg, där han ingående har skrivit om nästan alla sina gig han har gjort sedan debuten 2007: http://mats-andersson.se/index.asp?page=turne
Jag tycker att du gjorde bra ifrån dig. För mig var det ju första gången jag såg dig, så jag har i och för sig inget att jämföra med, men till fördelarna hörde att du använde kroppsspråket som en bra retoriker (retorik måste väl gälla även för stand up, även om det gör så på sitt eget sätt, eller hur?). Sen gillar jag att du inte tar genvägar via billiga plumpa skämt eller håvar in skratt med könsord, det går kanske hem hos grabbar och en del tjejer, men långt ifrån alla, så jag tycker att du gör helt rätt i att välja sådant som i längden fler kommer att skratta åt. Bravo!
Nervositet är väl inte det bästa, men man behöver alla gånger tända till. Hitta din ”grej” som gör att du går från att vara ”bara” Mattias, till att bli sand up-komikern Mattias. Oftast räcker det med att man tar på ett visst plagg, eller gör en enkel sak., som att man blundar och tänker att när man tittar igen så är man artisten. Själv flyttar jag en ring, såna små grunkor räcker som regel för att man ska känna hur det pirrar till. Tänk på att sen efteråt ”backa bandet” också, alltså göra din ritual baklänges, annars hjälper det oftast inte nästa gång :)
Anna: Tack för jättegott råd – det där med att skifta roll innan jag går upp på scen. Det ska jag absolut testa. Och vad gäller min mjuka, lite varma humorstil, så tänker jag definitivt köra vidare på den banan – dels för att jag inte fixar att vara grov, dels för att jag benhårt tror att det finns utrymme för fler komiker inom den nischen.
{ 3 trackbacks }