BBC:s tv-serie Sherlock är en tidsmaskin

När BBC:s tv-serie ”Sherlock” hade brittisk premiär i somras så höjdes den till skyarna av tittare och kritiker. Männen bakom serien, manusförfattarna Steven Moffat och Mark Gatiss, hade lyckats med det som ingen trodde var möjligt – att förflytta Sherlock Holmes-historierna till modern tid och få det att fungera perfekt.

Andres Lokko skriver idag i Svenska Dagbladet om hur detaljerna i serien är så föredömligt utvalda, i miljöer och i klädsel. I DN skrevs nyligen en modespaning utifrån vad männen i serien har på sig. Och många har påpekat hur bra fotot är och andra innovativa sätt att föra intrigen framåt.

Men för mig som varit Sherlock Holmes-fanatiker ända sedan tonåren ligger lockelsen på ett annat plan. Hur ofta har jag inte drömt om att få färdas tillbaka till 1890-talet för att på plats få uppleva Sherlock Holmes London? Och att få köa där vid tidningsförsäljaren när The Strand Magazine började publicera Conan Doyles första Holmes-noveller. Berättelserna om Sherlock Holmes var hypermodernt skrivna – få författare från den tiden är idag lika lättlästa och spännande. Allt är så otroligt effektivt berättat, aldrig några segdragna miljöbeskrivningar eller onödiga sidointriger. Conan Doyle var på många sätt före sin tid, inte minst i beskrivningen av kriminalteknik som knappt var uppfunnen ännu.

Någon tidsmaskin som tar mig till 1890-talet lär väl aldrig uppfinnas. Men om inte jag kan ta mig till Sherlock Holmes, så får väl han och berättelserna ta sig till mig.

Det är därför ett häftigt privilegium att få uppleva Sherlock Holmes på motsvarande sätt som läsarna på 1890-talet: hypermodernt, stilmedvetet, effektivt berättat och med senaste kriminaltekniken. Så upplevdes berättelserna då – och så upplever vi BBC:s modernisering nu.

Vill du veta mer om Sherlock Holmes? Besök gärna min sajt www.sherlockholmes.se