Den här sommaren har varit speciell. Jag visste att jag skulle skriva ett showmanus, men jag anade inte vad det skulle innebära. Jag sökte inom mig själv för att hitta de rätta utgångspunkterna och fann saker som milt sagt förvånade mig. Insikten blev att om något känns för pinsamt eller jobbigt att ta upp i showen, då ska det definitivt vara med. Humor ska göra ont hos komikern. Och min humor måste alltid balansera på knivsudden av min personlighet. Annars känner jag mig falsk på scenen. Till och med när jag står där och drar rena lögner så måste de bottna i mig själv.
När idén om en egen stand up-show dök upp i våras så var jag först inne på att den skulle bli härligt nördig. Att jag skulle prata om mina nördiga intressen och dra en lans för nördar och nörderier. Men hur viktigt ämnet än är så gjorde det inte ont i mig. Och att showen blir nördig ändå, det är jag säker på, men den behöver inte ha det som huvudtema.
En annan tidig tanke var att showen skulle vara någon sorts hyllning till kunskap. Lite luddigt kanske men ju mer jag tänkte på det, desto mer insåg jag att det var just här som jag måste börja leta. Här fanns fröet till min föreställning.
Titeln på min enmansshow blir ”Jakten på guldstjärnan”, den blir 45 minuter lång och kommer inledningsvis bara att visas vid ett enda tillfälle: kl 18.00 den 19 oktober 2011 på Boulevardteatern i Stockholm (Götgatan 73). Showen ingår i ett kluster av shower som Bokastandup.se arrangerar under samlingsnamnet ”Uppdrag: Skratt”.
Showen tar sitt avstamp i min tid på mellanstadiet i början av 80-talet, den där omvälvande tiden i livet då jag blev jag. Redan som barn älskade jag kunskap. Min kunskapstörst var stor. Det var ett ständigt hetsätande av kunskap, oavsett om den var nyttig eller ej. Jag tyckte det var lika intressant att lära mig Europas geografi som att memorera namnen på Svenska Akademiens samtliga ledamöter (sedan 1786). I showen tittar jag bland annat närmare på hur vi tar till oss kunskap och hur vi genom historien sett på kunskap, alltifrån kunskapens träd till Wikipedia. Och hur kunskapstörst inte alltid är till godo, speciellt när man är en liten kille som försöker smälta in på mellanstadiet.
Men det var inte bara kunskap jag älskade som barn. Jag älskade även att visa upp min kunskap. Ordet besserwisser har verkligen fått en oförtjänt dålig klang. För mig handlade det om ett enormt bekräftelsebehov. Något som jag fortfarande har. Något som de flesta av oss har. Men något som vi helst inte pratar om. Jag struntar i att Maslow satte kroppsliga behov som grundläggande i sin behovspyramid – det är ju beröm jag vill ha!
Det är det här min show kommer att handla om: en lektion i kunskapstörst och bekräftelsebehov. Den ständiga jakten på guldstjärnan.
Jag hoppas ni vill komma och titta.
Biljettköp och presentationer av de olika showerna