Lunchade med min gode vän och förläggare Kristoffer Lind (Lind & Co/Känguru) igår. För ett tag sedan gjorde vi om omslagen på två av mina tidigare sudokuböcker eftersom det tydligen fanns en viss efterfrågan på sådana fortfarande och en nylansering passade bra. Och nu berättade Kristoffer att åtminstone den ena var slutsåld så tilltryck var att vänta.
Jag trodde nästan att sudoku i bokform var utdött. Hösten 2005 sålde vi i princip hur mycket som helst av sudokuböckerna, mina titlar låg på pockettoppen flera gånger. Människor var helt galna och kunde inte få nog. Tills julen 2005, sen dog försäljningen på bara några veckor. Jag ser att folk på pendeln och i tunnelbanan fortfarande löser sudoku, men jag tror att det räcker med en om dagen för de flesta och det behovet möter ju dagstidningarna. Men uppenbarligen finns det en efterfrågan på riktiga sudokuböcker också. Det har varit kul att gå in i pocketshopar på bl a Arlanda på senaste tiden – flera gånger har jag sett mina böcker stå snyggt varvade på disken.
Kanske har sudoku intagit en bestående plats vid sidan om korsordslösandet. Jag uppskattar sudoku för dess logiska utmaningar. Själv löser jag dock mest korsord, huvudsakligen för att jag gillar riktigt svåra sådana och dess avancerade lekar med ord. På pendeln brukar riktigt bra korsord fungera som utmärkta sömnpiller. Det går så lång stund mellan att jag fyller i olika ord att jag hinner nicka till ordentligt mellan varven.