I torsdags uppträdde jag på Big Ben och passade då på att testa drygt tre minuter nyskriven stand up-humor (plus några av mina grundskämt). Och samtidigt breddade jag mig lite. Mina fem minuter med grundskämt handlar ju väldigt mycket om uppväxten och skolan, men i de nya skämten tar jag upp lite mer moderna företeelser. Det funkade bra och innebar också att jag kunde vara lite mer energisk på scenen och att jag fick testa några olika röster.
Jag var förste komiker ut på scenen och jag räknade inte med att få särskilt högljudda skratt. Dels är det alltid svårt när publiken inte är så uppvärmd, dels har mina tidigare två gig på Big Ben varit visserligen okej men inga direkta skrattfester. Därför var det extra kul att det funkade så väl just den här gången. Jag ska försöka jobba mer på det där med energin på scenen, det verkar vara en framgångsväg. På den fronten lär jag mig mycket av att se på andra komiker, t ex Fredrik T Olsson som också uppträdde i torsdags och vars humor passade mig utmärkt. Hans skämt är dessutom oerhört snyggt skrivna och flyter på helt perfekt.
Dagen därpå gjorde jag mitt första gig på Kafé Klavér, nära Skanstull. Lokalen är uppdelad i två rum med dörr emellan. Dels ett café med god mat (jag käkade lax som uppvärmning), dels en liten teaterlokal med läktare i trappform och plats för åtminstone 50-60 personer. Men man bör vara ute i god tid för att få sittplats – det blev väldigt trångt på ståplatserna. Jag gillade verkligen stället. Det är något speciellt med publik som sitter i bänkrader enligt klassisk teatermodell. Som komiker får jag så bra kontakt med dem. Det kändes likadant på Skrattarå Comedy Club på debuten.
Jag körde huvudsakligen mina grundskämt, men lade även in lite av det som funkat på torsdagen. Jag njöt av att stå där och få publikens skratt. Och jag hoppas att jag får komma tillbaka dit snart igen. Att mina vänner Martin och Anna-Lena fanns på plats gjorde mig väldigt glad.
Extra roligt var det att både på torsdagen och fredagen lära känna så många trevliga komiker och att få se dem köra sina stand up-rutiner. Det brukar vanligtvis vara ca 7-9 komiker vid varje tillfälle. För varje gång jag deltar i en stand up-kväll så får jag nya favoriter.
Nu ser jag fram emot två veckor med skämtskrivande. Jag skulle egentligen kunna klara mig på de totalt sett nio minuter material som jag redan fått ihop, eftersom de flesta av mina gig bara kommer vara 5-7 minuter långa. Men den 18 februari har jag tackat ja till att köra två gånger tio minuter på Club Jambalaya (på O’Learys i Gamla stan). Så nu måste jag få ihop ytterligare 11 minuter bra material, samt hinna testa det vid olika gig på rookieklubbar innan dess. Just nu känns det som att skämtavdelningen i min hjärna har tagit långledigt, men jag får väl helt enkelt sätta mig ned med penna och papper. Att skriva humor är 90% av tiden hårt arbete. Övriga 10% av tiden ägnar jag mig åt att stryka alla skämt som jag inte tycker funkar.
(Se även hela min lista över stand up-framträdanden)
Från Holmes till Sherlock är en populärhistorisk berättelse om de män och kvinnor som skapade succén Sherlock Holmes - och höll framgången vid liv i över 125 år.
Boken utkommer på
{ 4 kommentarer… läs dem nedan ellerlägg till en }
Nyfiken och långt borta … när får vi ett smakprov här?
Ann: Det kommer tyvärr att dröja ett tag. Eftersom jag kör nästan samma skämt varje gång jag uppträder så vill jag inte bränna materialet genom att lägga ut det öppet på YouTube. Men framåt juni kommer jag kanske att ändå lägga ut ett smakprov.
Har du några tips när det gäller avdelningen slö hjärna?
Vissa dagar så hittar man humor överallt i vardagen, men andra så skulle man inte ens upptäcka det om det hoppade fram och slog en i huvudet.
Magnus: Så där är det bara. Vissa dagar är det helt obegripligt svårt att komma på minsta lilla skämt. Dock har jag insett att det enda som fungerar för mig är att helt enkelt sätta mig och skriva och tänka i flera timmar. Att testa olika varianter, skriva ned stödord, hitta oanade kopplingar mellan helt olika ämnen. Och i slutändan kanske ha skrivit ned tre skämt. Varav bara ett är bra. Kanske kan jag i framtiden bli snabbare, men i dagsläget tar det enormt lång tid för mig att hitta på ett skämt. Jag höll på en hel dag för att förbättra punchlinen i ett av mina svagare skämt. Till slut dök det upp en punchline, som nu funkar jättebra. Jag hade då varit inne på det spåret flera gånger under dagen, men inte insett hur enkelt man kan lösa själva punchlinen. Och det där är nog nyckeln till framgång – att hitta punchlines som är enkla, men ändå unika.
När jag söker ämnen att skämta om så utgår jag nästan hela tiden från mig själv. Jag pratar mycket om mig själv som en ”smart geek”, och det är utifrån det som jag försöker hitta alla möjliga vinklar – alltifrån barndom till kontorsliv.
Annars brukar det vara tacksamt att tänka efter vad man retar sig på i sin vardag. Där finns ofta mycket material att jobba med. Det gäller bara att hitta sin egen unika vinkel på det, så att man inte drar exakt samma skämt som alla andra.