När jag var barn var sekelskiftet något avlägset, till och med äldre än farmor och farfar. Sekelskiftet var inget som upptog mina tankar. Det var bara ett uttryck för något gammalt och lite dammigt. I jämförelse med samtiden och framtiden så var det dammtiden.
Det tog många år innan vi kom ända fram till sekelskiftet i skolans historieundervisning. Men jag minns knappt att vi hade de lektionerna – så fort vi hade hunnit förbi Jean Baptiste Bernadotte och industrialismen hoppade vi fram till första världskriget.
Ändå har sekelskiftet varit centralt i några av mina största intressen sedan högstadieåldern och framåt. I sena tonåren var jag fanatiskt intresserad av Sherlock Holmes och det viktorianska England, en fascination jag fortfarande har men i en något mer sansad version.
Och för bortåt tio år sedan började jag läsa alltmer om Stockholm och Sverige vid sekelskiftet (ungefär åren 1880-1910). Tidigare hade jag inte alls brytt mig om de svenska förhållandena och strömningarna vid den tiden, utan bara de brittiska. Men ju mer jag läste desto mer fängslad blev jag. Det är numera helt okej att kalla mig sekelskiftesnörd.
Men på sistone har situationen blivit alltmer förvirrad. Man får vara försiktig när man säger att man gillar sekelskiftet. Och företeelser som sekelskiftesmode, sekelskifteslitteratur och sekelskiftesvadsomhelst är för andra människor något helt annat än vad det är för mig.
Jag gjorde en liten snabbundersökning bland dem som följer mig på Twitter. Jag undrade vad de tänker på när man säger ”sekelskiftet” – är det år 1900 eller 2000?
Resultatet var tydligt. Den yngre generationen, som kanske är max drygt tjugo år, har generellt sett inget förhållande till sekelskiftet 1900. För dem är det 2000 som är sekelskiftet.
Många ansåg att 2000 snarare betecknas som millennieskiftet. Att det dessutom var ett sekelskifte verkar inte lika viktigt. Flera av de som på 80- och 90-talet växt upp med 1900 som Sekelskiftet med stort S har nu börjat använda uttrycket om 2000 istället. Kanske för att vi nu kommit tio år in på det nya seklet och det decenniegamla har hunnit bli historia och därför behöver vi ett begrepp som beskriver tiden kring just år 2000.
För mig symboliserar dock sekelskiftet något helt annat. Hästdroskor, stärkkragar och fascinationen för moderniteter som elektricitet och rörliga bilder på kinematografer. Och jag kommer förmodligen att fortsätta tänka på det sättet i många decennier framåt.
Men hur uråldrig kommer jag inte att verka när jag i åttioårsåldern år 2050 talar om sekelskiftet och menar en era som inte är bara ett halvsekel gammal utan snarare ett och ett halvt sekel bort?
Från Holmes till Sherlock är en populärhistorisk berättelse om de män och kvinnor som skapade succén Sherlock Holmes - och höll framgången vid liv i över 125 år.
Boken utkommer på
{ 1 trackback }