Jag och min hustru har inga speciella traditioner när det gäller att fira midsommar. Vissa år har vi umgåtts med släkt eller vänner, och det har självfallet varit trevligt. Det har blivit lite som det har fallit sig med firandet. Men det har aldrig stört oss att vara bara vi två på midsommar. En avkopplad dag, käka något gott, men inte nödvändigtvis något speciellt midsomrigt. Det är inte så att jag ogillar midsommar. Jag är bara inte speciellt traditionsbunden.
Vi funderade i år på att komma undan midsommarfirandet genom att åka in till stan och gå ut och käka på någon trevlig krog. Men våra favoritställen visade sig vara stängda. Restauranger som till och med håller öppet på julafton.
Vad är det som gör att midsommar är vår allra heligaste högtid? Det verkar knappt finnas någ0t alternativt firande av midsommar. Människor som vill fly undan julen och allt vad det innebär, dem har vi förståelse för. Men om man vill undvika midsommar – är inte det lite suspekt? För mig har det gått så långt att jag kommer med bortförklaringar för varför jag inte kommer fira midsommar på traditionellt sätt. Vad är det som gör att jag inte vågar säga som det är: att jag inte bryr mig så mycket om midsommar?
Jag tycker att det är enormt skönt med en ledig fredag. Jag har passat på att sova ut ordentligt, långt in på förmiddagen. Nu sitter jag och bloggar och twittrar. Och sen ska jag nog jobba med min sociala medier-bok (deadline i augusti, utgivning i oktober), laga lite god mat och allmänt softa. En perfekt midsommar för mig.
Ha en skön midsommar allihop! På vilket sätt ni än tillbringar dagen.
Från Holmes till Sherlock är en populärhistorisk berättelse om de män och kvinnor som skapade succén Sherlock Holmes - och höll framgången vid liv i över 125 år.
Boken utkommer på
{ 6 kommentarer… läs dem nedan ellerlägg till en }
Instämmer helt. Bra inlägg!
När jag flyttade utomlands trodde jag att jag skulle sakna midsommar mycket.
När barnen var små såg jag till att vara hemma i Sverige på midsommar, men nu när de är i skolåldern och inte får ledigt förrän början av juli så blir det ingen midsommar längre.
Brukade fira med jordgubbar och grädde, men i år har jag alldeles glömt att det är midsommar. Vi ska grilla i alla fall. Har ätit jordgubbar sedan mitten av maj och har tröttnat lite på dem.
Slutsats. Jag saknar inte midsommar.
Håller jag på att tappa min svenskhet?
Monica: Ja, jag antar att du faktiskt håller på att tappa lite av svenskheten. Men det kanske inte gör så mycket?
Är inte midsommar som tradition mest intressant för dem som har småbarn – en önskan om att vidareförmedla ngt slags kulturarv? Och även intressant för dem som gärna tar alla tillfällen till en rejäl bläcka? ;)
Min man och jag har idag gått en långpromenad, bakat pizza och gjort god efterrätt. Topp!
Anna-Stina: Den där barngrejen stämmer säkert. Hade vi haft barn hade vi säkert firat midsommar på något sätt. Men förmodligen lite tafatt – inte alls med den där naturliga självklarheten som andra verkar ha.
Jag vet att jag skriver lite sent här, men…
Jag tror att vi är av naturen väldigt glada i midsommar i ett land som Sverige eftersom vi är så soldyrkande. Vi har en inbyggd känsla för att sommaren är något vi måste njuta till fullo av, för snart ligger det en meter snö utanför dörren igen. Då är det gott att fira att man kan sitta ute och äta i solen och inte behöver sätta i sig tung mat bara för att hålla värmen.
Jag är ganska traditionsbunden av mig så det var Rysk sill till lunch och grillning med drinkar på kvällen. Att man sen dansar runt en majad fallos är ju bara trevligt, men vad gäller heligheten, så är den för min del förknippad med sommarsolståndet (jag är pagan) som var nästan en vecka innan i år. Men det är en annan historia…
{ 2 trackbacks }